Omtubning av ett ånglok hos Jädraås–Tallås Järnväg

Ett järnvägsintresse som har hållit i femtio år

Jädraås–Tallås Järnväg, JTJ, har sina rötter i en förening som bildades 1961 för att rädda ett ånglok. I början av 1970-talet etablerade sig föreningen i Jädraås, och sedan dess har ångtågsresorna blivit en återkommande del av somrarna på orten.

Verksamheten drivs ideellt och lockar enligt Bengt omkring 6 000 resenärer om året. För honom började järnvägsintresset med en modelljärnvägsklubb hemma i Sundsvall. En kompis fick sedan med honom till Jädraås, där han började engagera sig 1976.

I dag ansvarar Bengt för maskinavdelningen, med loken, driften och utbildningen av personalen som arbetar med dem. Genom åren har han hunnit vara både eldare och lokförare.

Det egna järnvägsintresset finns kvar, men besökarnas uppskattning har blivit en stor del av drivkraften. Bengt berättar om mor- och farföräldrar som tar med sina barnbarn för att visa hur det var att resa förr.

”När man får det berömmet från våra besökare, det är det som egentligen håller igång oss.”

Arbetet som pågår mellan tågresorna

Att hålla en museijärnväg i gång innebär betydligt mer än att köra tågen. Bana, vagnar, lok och byggnader behöver underhållas, samtidigt som trafikdagarna ska bemannas.
Föreningen har omkring 500 medlemmar, men en mindre grupp deltar aktivt i arbetet. När Bengt får frågan hur många de är kommer svaret snabbt:

”Det enkla svaret är: för få.”

Därför är det glädjande att yngre medlemmar har börjat hitta till föreningen de senaste åren. Här finns många sätt att bidra, från lokunderhåll till biljettförsäljning och caféarbete. För Bengt är det viktigt att sprida kunskapen och låta fler lära sig olika delar av verksamheten.

”Vi driver en järnväg helt enkelt.”

När läckande tuber gjorde omtubningen nödvändig

Loket som nu omtubas är byggt 1901. Pannan tillverkades på 1950-talet och har 94 tuber. Den föregående omtubningen gjordes år 2000.

Sommaren 2024 började allt fler tuber läcka. Föreningen kunde tillfälligt hantera läckorna genom att plugga tuber, men problemen blev för många. Om en läcka upptäcktes när loket förbereddes för en körning, måste körningen ställas in, även om läckan senare kunde åtgärdas.

Hösten 2024 ställdes loket därför av för omtubning.

En omtubning innebär att de gamla tuberna i ångpannan tas bort och ersätts med nya. Bengts berättelse visar att en stor del av arbetet ligger i förberedelserna. På det lilla loket var utrymmet trångt, och att få loss de gamla tuberna krävde både tid och ansträngning.

När tuberna var ute rengjordes tubhålen och den nya tubsatsen gjordes i ordning. Pannan inspekterades också av föreningens besiktningsorgan innan de nya tuberna sattes på plats. Därefter var det dags att valsa fast dem.

K70 och rätt valsverktyg för arbetet

Till en början använde JTJ en valsmaskin som de lånat från Järnvägsmuseet i Gävle. När den behövdes hos en annan förening tog JTJ kontakt med Tubeck och hyrde en K70-maskin för att fortsätta arbetet.

Föreningen hade också köpt valsverktyg från Tubeck, däribland ett kragande KS-verktyg och ett rakt PZ-verktyg. Under arbetets gång blev det tydligt att de behövde olika verktyg för olika moment. Det kragande verktyget fungerade, men tubernas utstick på pannans framsida gjorde att de också behövde ett rakt verktyg.

Med K70-maskinen och den nya raka tubvalsen kunde de genomföra valsningen på rökskåpssidan på omkring två timmar, berättar Bengt.

”Då gick det väldigt bra.”

För arbetet i fyrboxen behövdes ytterligare ett verktyg, eftersom det befintliga bottnade. Erfarenheten har gjort att föreningen nu bygger upp en bredare uppsättning valsverktyg inför kommande arbeten.

Att hyra när behovet uppstår

För JTJ är omtubning ett arbete som sker med långa mellanrum. Att köpa en egen valsmaskin är därför svårt att motivera ekonomiskt, menar Bengt. Möjligheten att hyra gör att föreningen kan få tillgång till utrustningen när den behövs.

”En maskin är ju helt nödvändig.”

Han uppskattar att själva valsningsarbetet i hela pannan skulle kunna genomföras på en eller två dagar med K70, om alla rätta verktyg och förberedelser finns på plats. Det är en uppskattning av valsningen; att ta bort de gamla tuberna och förbereda pannan är ett betydligt större arbete.
Framöver väntar fler projekt. Föreningens största lok, nummer 12, är enligt Bengt nästa kandidat för omtubning, även om han hoppas att det arbetet kan vänta ytterligare ett par år.
Underhållet fortsätter mellan trafikdagarna. För Bengt och de andra medlemmarna är målet att besökarna ska kunna fortsätta uppleva ångloken i drift, med allt det arbete och den kunskap som finns bakom varje resa.

Läs mer om föreningen och ångtågsresorna på JTJ:s webbplats här.